7
dagar innan beräknat födelsedatum,
efter veckor av
foglossning,
sammandragningar och
förvärkar,
satte det äntligen igång.
Värkarna började göra sig kända runt 17.30
på lördagen och vi var bjudna på kalas. Vi stannade till efter fikan, eftersom det var kladdkaka och det vill man ju inte missa. Runt 20.30
ringde jag till BB och
förklarade läget,
täta värkar och
blödning. De
rekomenderade oss att åka och med
tanke på avståndet dit på 7 mil och
mina täta värkar så kändes det som en bra
idé. Vilken tur att jag redan packat det mesta och övrigt hade jag nedskrivet på en lapp, redo att bockas av allt eftersom sakerna hamnat i rätt väska. Kände mig en aning förvirrad och jag fick gång på gång läsa om vad som skulle packas. 21.10 bar det av och runt 22.00 var vi framme. Då var det ca 2 minuter mellan värkarna. Flås flås flås...
Vi kom in, jag blev undersökt och då visade det sig att jag redan var öppen 7 cm. Kändes skönt att höra, nu skulle det nog gå undan. Dessvärre skulle jag få klara mig utan ryggbedövning eftersom det var för sent att ge den. En varm dusch och sen på med sjukhussärken och in på förlossningen. Fick en nål i handen för dropp... om det skulle behövas. Snart var jag öppen 10 cm och allt skulle starta på riktigt. Barnmorskan stack hål på fosterhinnan och det formligen forsade vatten. Puh, vilken tur att vattnet inte gått hemma, eller i bilen på väg till BB.
Fick pröva lustgasen. Den smakade illa och jag blev SÅ torr i halsen. Jag använde den sparsamt, föredrog min egen andningsteknik, hyperventilation genom ihopbitna tänder. Snart kom krystvärkarna men det hände inte mycket. Fick dropp för att förlänga dem. Krystade, krystade och krystade i en evighet men lilltjejan satt fast,
vidöppen ansiktsbjudning. Det blev tal om sugklocka... Va skönt tänkte jag, ta ut henne nu!!! Läkaren kom men inte fick jag någon hjälp. Kanylen till droppet hade vikt sig och mina krystvärkar blev mindre intensiva. Fick nytt dropp och nu blev de starkare igen. Men inte hjälpte det... Ett antal värkar senare hände det tydligen något, hon rörde sig någon millimeter framåt. Barnmorskan och läkaren turades om att "kavla" min mage och det känns som ett under att inga revben strök med. 2 timmars krystvärkar senare, den 4 mars 2007 klockan 03.38 kom vår lilla Tilde till världen. Hon var 50 centimeter lång och vägde 3410 gram. Vilket litet underverk!!!
Igår knackade det på dörren och gissa om mamma blev förvånad när Christoffer stod utanför, och tätt efter kom Jalle och Helene. Tänk att de åkt 30 mil bara för att titta på lilla mig! De hade med sig ytterligare en present (Har redan fått en himla massa kläder nerskickade). Det var en plunta full med pengar som vägde lika mycket som jag gjorde när jag föddes, 3410g. Senare på kvällen bjöd de mig, mamma, pappa, morfar och mormor på mitt första restaurangbesök. Jag sov gott hela tiden.
När familjen Aldebert var på besök fick Tilde lite coola döskalleprylar... till mammans förtjusning :) Isaac verkar ha vant sig vid namnet Tilde nu men fick han bestämma skulle hon heta Bengt!
Att bada är mysigt! Här är hon nybadad och ligger och myser i sin badcape som hon fått av gammelfarmor.
Nu har Tilde fått en napp, vilket egentligen strider mot mamma och pappas principer, men ibland får man ge vika. Hon snuttar gärna på tummen men OJ så arg hon blir när den ramlar ut och det är förståeligt när hon kämpat så hårt för att få den på plats.
Idag har vi fått besök utav gammelfarmor, gammelmormor och mormor. Gammelfarmor Ingrid hade med sig presenter. En mysig badkappa, sängkläder, ett par byxor, en söt body, en superfin klänning, en omlottröja och ett par strumpor, allt i samma serie, bara att mixa och matcha. Mamma och pappa fick hembakat fikabröd och tulpaner. Gammelmormor Helny har även hon sett till att vi har frysen full med godsaker att ta fram när det kommer besök. Tusen tack!
Idag kom Andreas och Hanna på besök och de hade med sig presenter till mig. Jag fick en skallra till handleden, en snuttefilt och en söt speldosa. Tack tack! Sen kom Per och Maria förbi en snabbis. Per ville mata mig och det klarade han galant men sen brakade det där bak... och då fick mamma ta över :)
Denna tröja fick "Märta-Wille" i julklapp av faster Josefine. En bild säger mer än tusen ord och gullunge är definitivt ett utav de tusen!
7 dagar innan beräknat födelsedatum, efter veckor av foglossning, sammandragningar och förvärkar, satte det äntligen igång. Värkarna började göra sig kända runt 17.30 på lördagen och vi var bjudna på kalas. Vi stannade till efter fikan, eftersom det var kladdkaka och det vill man ju inte missa. Runt 20.30 ringde jag till BB och förklarade läget, täta värkar och blödning. De rekomenderade oss att åka och med tanke på avståndet dit på 7 mil och mina täta värkar så kändes det som en bra idé. Vilken tur att jag redan packat det mesta och övrigt hade jag nedskrivet på en lapp, redo att bockas av allt eftersom sakerna hamnat i rätt väska. Kände mig en aning förvirrad och jag fick gång på gång läsa om vad som skulle packas. 21.10 bar det av och runt 22.00 var vi framme. Då var det ca 2 minuter mellan värkarna. Flås flås flås...
