Tillbaka till "alla andras vardag"

Upp o6:00, enligt väckarklockan men så blev det inte. Vid 05:00 kommer Freddes kompis för att hämta upp honom. Jag vaknar av att rummet blir upplyst av ett par bilstrålkastare som sitter på bilen som är på väg ner för vår garagenerfart, eller i alla fall en bit ner eftersom vår bil står i vägen. Sen står han bara där, på tomgång, 05:03. Men inte går Fredde ut, för han har inte märkt att herr D har kommit. Tydligen skickas det sms mellan dem båda och i stället för att svara JA, jag är här via telefon så slänger bilens förare på tutan för att bekräfta detta, två gånger. Jag ligger och retar upp mig, VAR I HE*VE*E ÄR FREDDE?! Sen kliver D ur bilen och jag bara väntar på att han ska ringa på dörren, så att Tilde vaknar, och cirkusen i full gång, 1½ timme innan planerat. Men som väl är ringer han inte på och jag hör Fredrik slå igen dörren bakom sig och låsa, sätta sig i bilen och åka. Äntligen tyst! Men jag är klarvaken!!!!!!!!!!

Upp! Fixa och dona. 06:14 vaknar Tilde, jag hade tänkt att väcka henne halv sju men detta funkar ju också. Vi är på dagis vid halv 8. Tilde gråter floder när jag ska gå och håller i mig hårt, så jag får fösa henne i från mig och det är hjärtkrossande. Jag sätter mig i bilen, som jag fått ha dagen till ära för att få med Tildes vagn till VILAN, och kör i väg till Jobbet. Väl framme slänger jag i väg ett mess till Fredde och ber honom ringa dagis och kolla läget och att sedan skicka ett mess till oroliga mig.

Jag fick svar, allt var lugnt. Pust, då kanske jag kan slappna av, lite i alla fall.
In på området, kändes bra! Har jobbat här förut och jag känner mig lite som "hemma". Upp på expedition. Får veta vart jag ska. (I dag vikade jag, på måndag börjar allvaret). Jag skulle vara i en klass 4 på förmiddagen, samt gå och äta med dem. Det funkade fin fint. Kändes bra, jag hade glömt hur roligt det kan vara :) Till min besvikelse fanns inte det stora och goda utbudet av vegetarisk mat kvar, som jag varit så nöjd med tidigare men mat fanns det. Jag antar att det får duga.

Efter lunch ska jag åter upp på expeditionen. Där får jag veta att jag ska ha IDROTT med två 5:0r, i två omgångar. Jaha ja! Gympalärarna är på Hajk med högstadiet och jag behövs där. Utan så mycket som ens en fotboll ska jag på ca 20 minuter komma på vad jag ska hitta på. Allt ordnade sig, jag körde stafett med klöver och kottar och så lekte vi lite lekar. De verkade nöjda, båda klasserna, och jag fick förfrågan av några elever om jag inte alltid kunde ha hand om deras idrott. Det var ett gott betyg :)

Flera lärare kom fram till mig på skolgården och hälsade mig välkommen tillbaka, det kändes också bra!!! Förra gången jag arbetade på skolan hade jag hand om en Autistisk pojke på 7 år, som jag senare varit kontaktperson åt. Men det var två år sen och under de två åren har det hänt MYCKET. Jag fick nästan chocken när jag fick syn på honom, lång och stor, lite finnig och med ett par skäggfjun på hakan... och hans röst sen. Jag kan inte fatta det, han var 7 i går... nu är han tonåring, vad är då jag? Tant :)

Vid 14:20 kom jag till dagis. Jag småsprang hela vägen fram till dörren. Där mötte jag en fröken som berättade att det gått JÄTTEBRA i dag. Pust, så skönt. Hon hade sovit i sin vagn utan problem och varit så duktig så att de tror att hon kan börja sova på madrass redan på måndag. När hon fick syn på mig så började hon låtsasgråta och sprang emot mig. Jag fick en bamsekram, SÅ mysigt!!!!!!!

Då var man tillbaka i vardagen, "alla andras vardag".