En turbulent premiär

Så var det äntligen dags... att provligga den nya sängen! (som farmor bidragit till)
Innan var den furufärgad men nu är den härligt vit.
Fin va?
Men ännu finare kommer den att bli när den och jag får flytta in i mitt rum igen... heja pappa!

Jag kan lätt ta mig i och ur.

Känns ganska så bra faktiskt...

... jippi!!!

ZzzzZzZzz...

Dessvärre var det inte lika roligt vid läggdags. Det har varit lite tandagnissel ett par kvällar nu och det är vi inte vana vid men så har hon ju inte varit 100 heller.

Jag är rädd, är en ny mening som börjat spelas upp vid läggdags (dock ej i kväll) och jag vet att hon varit rädd för något, men för vad? Då känner man sig extra elak när man försöker få henne att somna ensam... som hon gjort sedan hon var en liten liten bebis. Mamman får ångest... Nu är klockan 20:25 och hon har fortfarande inte somnat... Stackars liten! Men det gäller att stå på sig, eller???

OBS! Det hela slutade med att hon fick somna på soffan. Mamma har börjat vekna... måste vara hormonerna :)