En händelserik dag

I dag behövde jag inte gå upp så tidigt för pappa och jag skulle till BVC vid 10. Vi låg och drog oss ända till halv nio, plus att jag sovit hela natten, de ni :)
Allt gick bra på BVC, jag sa inte ett pip när de stack mig i axeln. Nu är jag 84 lång och väger 12 310 gram. Efteråt behövde jag inte åka till dagis (fast jag säkert skulle velat) utan jag blev skjutsad hem till mormor och morfar som var lediga i dag. Där hade jag kul som vanligt!
Runt halv 4 hämtade jag och mormor mamma på jobbet. Jag sprang när jag fick syn på mamma och gav henne en stor bamsig kram!

När vi kommit hem satte jag mig en stund och ritade och pusslade och vet ni? Jag lyckades att lägga hela pusslet själv. Nu blev ni imponerade va? Det blev i alla fall mamma.

Här är jag SÅ koncentrerad!

Så var sista biten på plats! Det var ju lätt, ge mig något svårare....
... till kvällsvällingen bjöds det på AD-droppar, eller ADHD-droppar som pinsamma pappa frågade Berit om idag :) Å vet ni? Jag skruvade på locket på flaskan åt mamma, som åter igen blev imponerad. Att tilläggas bör att det inte behövs speciellt mycket för att imponera på min mamma :)

Oh my G...

Hej och hå!
Nu för tiden blir det mer text än bild. Den tid man kommer att ha tillsammans på kvällen kommer nog inte att rymma så mycket fotografering, åtminstone inte i veckorna. Tilde var på dagis i 8 timmar i dag. Åtta timmar i från min älskling, usch och fy! Men det hade i alla fall gått bra och det var ju skönt att höra. Mat får hon i alla fall av kläderna att döma, frågan är bara hur mycket som hamnar i munnen :) De var precis på väg ut på gården när jag kom, Tilde tog täten. Hon hade siktet inställt på gungorna och såg mig inte först. När hon äntligen såg mig rusade hon mot mig och låtsas grät. Jag lyfte upp henne och kramade henne hårt i ungefär en sekund. Sen ville hon ner. Jag frågade om hon skulle med hem, hon svarade NÄE. Ja ha, visst var det skönt på sitt sätt :)

Min dag då?! Jag säger bara, HEJ OCH HÅ! Så mycket intryck och så mycket information, jag känner mig vimmelkantig!!!!

Tillbaka till "alla andras vardag"

Upp o6:00, enligt väckarklockan men så blev det inte. Vid 05:00 kommer Freddes kompis för att hämta upp honom. Jag vaknar av att rummet blir upplyst av ett par bilstrålkastare som sitter på bilen som är på väg ner för vår garagenerfart, eller i alla fall en bit ner eftersom vår bil står i vägen. Sen står han bara där, på tomgång, 05:03. Men inte går Fredde ut, för han har inte märkt att herr D har kommit. Tydligen skickas det sms mellan dem båda och i stället för att svara JA, jag är här via telefon så slänger bilens förare på tutan för att bekräfta detta, två gånger. Jag ligger och retar upp mig, VAR I HE*VE*E ÄR FREDDE?! Sen kliver D ur bilen och jag bara väntar på att han ska ringa på dörren, så att Tilde vaknar, och cirkusen i full gång, 1½ timme innan planerat. Men som väl är ringer han inte på och jag hör Fredrik slå igen dörren bakom sig och låsa, sätta sig i bilen och åka. Äntligen tyst! Men jag är klarvaken!!!!!!!!!!

Upp! Fixa och dona. 06:14 vaknar Tilde, jag hade tänkt att väcka henne halv sju men detta funkar ju också. Vi är på dagis vid halv 8. Tilde gråter floder när jag ska gå och håller i mig hårt, så jag får fösa henne i från mig och det är hjärtkrossande. Jag sätter mig i bilen, som jag fått ha dagen till ära för att få med Tildes vagn till VILAN, och kör i väg till Jobbet. Väl framme slänger jag i väg ett mess till Fredde och ber honom ringa dagis och kolla läget och att sedan skicka ett mess till oroliga mig.

Jag fick svar, allt var lugnt. Pust, då kanske jag kan slappna av, lite i alla fall.
In på området, kändes bra! Har jobbat här förut och jag känner mig lite som "hemma". Upp på expedition. Får veta vart jag ska. (I dag vikade jag, på måndag börjar allvaret). Jag skulle vara i en klass 4 på förmiddagen, samt gå och äta med dem. Det funkade fin fint. Kändes bra, jag hade glömt hur roligt det kan vara :) Till min besvikelse fanns inte det stora och goda utbudet av vegetarisk mat kvar, som jag varit så nöjd med tidigare men mat fanns det. Jag antar att det får duga.

Efter lunch ska jag åter upp på expeditionen. Där får jag veta att jag ska ha IDROTT med två 5:0r, i två omgångar. Jaha ja! Gympalärarna är på Hajk med högstadiet och jag behövs där. Utan så mycket som ens en fotboll ska jag på ca 20 minuter komma på vad jag ska hitta på. Allt ordnade sig, jag körde stafett med klöver och kottar och så lekte vi lite lekar. De verkade nöjda, båda klasserna, och jag fick förfrågan av några elever om jag inte alltid kunde ha hand om deras idrott. Det var ett gott betyg :)

Flera lärare kom fram till mig på skolgården och hälsade mig välkommen tillbaka, det kändes också bra!!! Förra gången jag arbetade på skolan hade jag hand om en Autistisk pojke på 7 år, som jag senare varit kontaktperson åt. Men det var två år sen och under de två åren har det hänt MYCKET. Jag fick nästan chocken när jag fick syn på honom, lång och stor, lite finnig och med ett par skäggfjun på hakan... och hans röst sen. Jag kan inte fatta det, han var 7 i går... nu är han tonåring, vad är då jag? Tant :)

Vid 14:20 kom jag till dagis. Jag småsprang hela vägen fram till dörren. Där mötte jag en fröken som berättade att det gått JÄTTEBRA i dag. Pust, så skönt. Hon hade sovit i sin vagn utan problem och varit så duktig så att de tror att hon kan börja sova på madrass redan på måndag. När hon fick syn på mig så började hon låtsasgråta och sprang emot mig. Jag fick en bamsekram, SÅ mysigt!!!!!!!

Då var man tillbaka i vardagen, "alla andras vardag".

GRATTIS Tilde, 18 månader idag!!!

Grattis på 18 månadersdagen lilla hjärtat!
Vi älskar dig mest!!!
Pussar och kramar från
mamma & pappa

En molnig dag som slutade med solsken

Denna vecka har varit lite si så där. Tilde har varit ledsen när jag gått och arg på fröknarna :) Men i dag när jag hämtade sa dem att det gått betydligt bättre, än i går. Och det var ju positivt i alla fall. Jag var och träffade vikariesamordnaren för förskola och fritidshem idag... och det kändes inget vidare när jag kom där i från. Allt kändes nattsvart, någon timme hit och dit, behöva gå upp tidigt och göra oss i ordning om ut i fall att hon skulle ringa, skaffa karta över stan för att veta vart jag skulle ta vägen, för tid att förklara det fanns det inte om hon ringde... Usch och fy kände jag men vad ska man göra när det inte finns annat???

Jo, man åker och hämtar sitt barn tidigare från dagis, åker hem, slår ett öga på datorn, letar fram telefonnummret till sin gamla chef... och ringer! Vad har jag att förlora? Hon svarar och säger att hon hade väntat på att jag skulle ringa?! Vi pratar lite allmänt och hon undrar hur mycket jag är villig att jobba, sedan säger hon "Jag kanske har något åt dig." Hon ber om att få återkomma. Yeah right tänkte jag, hon kommer nog glömma mig. Men hon ringer upp igen, inom en halvtimma och frågar om jag kan börja på måndag.... t.o.m. december, ett vikariat i en 2:a. Gissa vem som blev super duper glad? Jo, jag! Men hjälp... hur ska jag klara det?, så nervöst! Det är ju ett tag sen sist men det ska nog gå bra! Eftersom dagen blev så bra så slog jag på stort och köpte en triss. Jag vann, kanske inte så mycket men insatsen + 25 :-

Mitt eget rum!

Nu är det äntligen färdigt, mitt egna rum! Det var den här rullgardinen som sköt upp hela flytten på grund av semestertider på fabriken där den tillverkats. Men nu är den på plats, visst är den fin?! Det är Karin Mannerstål som designat de söta små barnen, ni vet, hon på Äntligen Hemma med de stora blonda tofsarna och de svarta glasögonbågarna.

Rummet är inte riktigt klart, vi har inte satt upp något på väggarna än men i stora drag så...

Pampigt värre va? :)

Denna fina (enligt mamma och mig) skyddsängeln ska hänga över min säng, utan att jag når den. Jag antar att mamma får hänga den i taket om hon vill vara på den säkra sidan.

Här är min byrå som bland annat innehåller min favoritbok, Godnatt Alfons Åberg. Jag brukar läsa för mamma, även om det blir fåordigt. Men jag vet på vilka sidor jag ska säga "Ojojojojoj", "pappa", snarka, och hyscha... :) På byrån står även tavlan som Lina målat, i väntan på att få sin utvalda plats på väggen och mormors gamla pigtittare, som även mamma har haft. På hyllan sitter den fina apan som mormor Helny virkat och vakthundarna som mamma gjort.

En polare i röd luva

Här är jag i full färd med att pröva min nya men bättre begagnade vinteroverall som mamma fyndat på Tradera, snygg va?

Luvan ska visst vara avtagbar?!